Förra våren rensade vi upp i blomsterlandet, trodde vi. På några veckor exploderade allt på både höjd och bredd. Min plan var då (och är fortfarande) att göra en blomsterkarta. Men valde istället att försöka minnas alla namn på växter som jag så duktigt slagit upp eller frågat min mamma om. Så fort jag vred på huvudet var namnen borta, och jag har inte en aning om vart de stod eller hur de såg ut.
Så, i våras tänkte jag om, istället för att rensa, riva och gräva, eldade jag ner alltsammans. Det som överlever, överlever. Och det mesta överlevde faktiskt, tror jag, och till min stora förvåning dök en helt ny skönhet upp. Likt Fenix reste sig en lila vallmo med ett mörkt, nästan svart innanmäte. Blommar flyktigt och vajar likt en ametist bland de tunga daggkåporna.
Nu på sensommar/höst-kanten har jag plockat varje frö jag kommit åt för att den ska få leva vidare i trädgården.
Viktigt att tänka på när man plockar dem är att låta frökapslarna mogna ordentligt. Kapseln ska ändra färg från grön till brun. Fröna släpper inuti och om man skakar den lätt hörs hur de skallrar. De ska även ha öppnat flyktvägen ut. Små, små luckor i en perfekt cirkel precis under hatten.
 |
| Omogen & Mogen |
I vår blir det upp till bevis om de kommer överleva, jag ska så dem både ute och inne. Man vet aldrig med gamla sorter, de kan vara luriga. Kanske får jag elda ner alltsammans igen för att få dem tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar